Resan mot Medis började vid 7 tiden för att möta Emelie, och kan du tänka dig Albin!? Det var en random man som pratade med mig på tunnelbanan!!! Jag tror jag dör. Det är verkligen gröna linjen i ett nötskal som man inte kan komma ifrån... men tillbaka till storyn; i väntan på Alexandra så letade vi reda på stället som inte var så svårt att hitta och vi möts av ett gäng bandmedlemmar sittandes ute i kylan, kringlindades av filtar. Det blev ett glatt hälsande och sedan in i värmen för våran del tills vi kände att det var mer värt att joina dem där ute igen då poet-tävlingen inne i baren underhöll alla förutom oss. Ta inte illa upp alla poesimänniskor, ni håller tal otroligt mycket bättre än jag och skriver ohyggligt mycket bättre texter än vad jag gör så ni kan känna er stolta! Sedan blev det dags för de efterlängtade (notera hur entusiastisk jag låter) The Carnivales att entra scenen som mellanakt och framföra sin första akustiska spelning någonsin(?), och även fast de tydligen inte hade repat så mycket inför giget så gick det bra. Bilder kommer här som utlovat! Kanske slänger in en video från kvällen i ett senare inlägg.







Sisådär runt 22 drog vi hemåt för att återgå till vardagen och inse att det fortfarande är tisdag och skola imorgon också... första lektion: geografi. Den hade jag tänkt och skippa då min briljanta idé är att slippa min lärares fruktade fråga: "hur mycket har du gjort hittils i arbetet" och mitt blivande svar skulle kort och gott bli "...inget". Kom på nu att jag glömde religionläxan i skolan också så den kommer jag inte ha gjort tills morgondagens lektion som man skulle. Den lektionen är efter geografin så man kanske skulle hoppa över den med så slipper man lax till lunch också! Nej så kul ska vi inte ha. Jag får ta konsekvenserna av mina handlingar (geografin räknas inte in här). Nu ska jag njuta av det som finns kvar av min sovmorgon. Klockan har blivit mycket.

oOo Amanda oOo