Recatch

Solen skiner till skillnad från igår och jag sitter och njuter på balkongen med bra musik i öronen. Detta kallar jag bra återhämmtningsmetod från gårdagens festande, börjar kännas bättre och bättre. När man ändå sitter här och inte har så mkt mer för sig än att sitta och kolla ut över grannskapet så kan man inte låta bli att granska dem lite extra. Mina grannar är lite annorlunda och utmärker sig gärna på sina egna sätt.

I huset mitt emot mig, på andra sidan gröna plåttaket bor ett par som alltid, ALLTID har persiennerna nerdragna, dag som natt. Bor de verkligen kvar där för jag ser dem ju aldrig. Vad har de för sig? Börjar få inbillningar om att de är vampyrer som inte tål solljus och är därför ute på natten och jagar bortsprungna små ekorrar.

Precis intill bor en familj som endast vaknar till liv på vintern runt juletid. Hur jag vet det är därför då sätter de upp en ljusslinga på balkongen som man får epilepsianfall av! Bokstavligt talat. Att vi fortfarande lever efter alla dessa år är värt nobelpriset. Men jag säger då det, om det kommer upp nästa vinter också så kommer jag och mamma smyga dit en mörk natt och slita ned allt och begrava på det minst anade stället. Den slingan ska aldrig få se dagsljus igen!

Sen har vi huset bredvid mitt, där en man högst upp inte har något liv utan sitter på balkongen varje kvart och röker en cigg eller två. Och under han bor en barnfamilj som måste vara de enda som gör lite ljud ifrån sig. En fin sommarkväll och man hör dem käka på balkongen, och det är trevligt tycker jag. Woho mitt kvarter lever! När vi kommer till mitt eget hus så är det enda jag ser den stora terassen nedanför som man är smått avundsjuk på, och på den fina grannhunden förstås. Om jag inte var allergisk skulle jag vara dennes bästa vän! Om den gick med på det förstås.

oOo Amanda oOo


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0