Ehm... jo, ja. Blev jag just utbjuden på dejt? Det verkar så.  Tydligen så har jag nu tackat ja (?) till att ta en after work någon dag, mysigt. Haha detta är ju roligt! Hur gick det här till? Det vet jag inte själv. Iofs så har jag väntat på/fruktat/längtat efter denna dag men trodde aldrig det skulle bli såhär snabbt inpå. Ja, när man sitter ensam kan ju allt hända. Jag gillar min kollegas reaktion när jag sa vad som hänt när hon varit borta. Mycket intressant tyckte hon. Jag med. Frågan är nu bara hur jag ska göra...

Vad är egentligen rätt och fel när det gäller sånt här, när man inte är helt säker på sina känslor? Jag har ingen bra erfarenhet av detta på långa vägar. Det är nästan så att man ska tacka ja för att prova på bara. Men då visar man bara en taskig sida mot medpartern. Eller? En dejt är ju heller inte ett kvitto på att man ska leva ihop resten av livet, mer en test ifall man passar ihop eller inte. Är inte det mitt dilemma måntro. Så anser jag. Aah jag vet inte! Vad detta var svårt. Nu tänker jag igenom det för mycket igen. Man ska bara låta svaret komma till en själv, det blir bäst så. Synd att det tar en sån himlans tid bara, jag har INGET tålamod! Jaja det är lång tid kvar innan detta VERKLIGEN kommer inträffa, för jobbar inte där förrän om några veckor igen. Då får jag tänka över saken en eller flera gånger om...