Igår gick jag igenom 241 bilder. 241 bilder på Facebook. Och varenda bild var värd att se. Sekunderna blev till minuter, som sedan blev till timmar. Jag dog mer och mer för varje andetag. Efter att ha räknat får med Pär så dog jag tillslut. 

För ett tag, trodde jag. Den nya fotouppgiften för OS!P (rubriken) har nu uppenbarat sig, nu vet jag hur jag ska tolka mitt. Att vakna idag var det sämsta jag kunde göra. När man drömmer världens bästa dröm någonsin i världshistorien så ska den inte ta slut! För vem vill bli avbruten när man ser ett ansikte framför sig som man inte kan slita blicken ifrån, jag hade gärna varit kvar där. De där 241 bilderna gjorde en tydlig effekt på mig, och det är jag glad för. Men nu kan jag inte och vill inte tänka på något annat än just that face och jag kan inte göra något för att det ska bli verklighet. All den tänkekraft för något som hände under en sjukvårdsbana... jag är fast!