Ja jag vet, ja borde skriva värsta romanen om hur det var i Tylösand, men va fan ska man skriva? Att säga att det nog var de bästa veckorna på den här sommaren är lite onödigt för det är en självklarhet som alltför många inte känner till. Det måste helt enkelt upplevas i verkliga livet för att förstå varför livet är värt att leva. Den bästa tiden är och kommer alltid vara när man är där. Shit vad mycket roligt vi har haft för oss. Ute i en främmande stad, badat, spanat, partat, you name it! De dagar vädret inte var med oss åkte man och gjorde annat än att vara på stranden så som shopping och andra sevärdheter. Men bäst av allt var människorna jag fick dela detta med. Jag vet inte om ja vågar kalla dem vänner men gör det iaf. Några kan ju numera kallas för just det. Det känns bra att jag blir uppskattad på ett annat sätt numera. Och tack Alexandra för att du följde med i år igen, hoppas du hänger med flera gånger. Nu är du en i gänget! Kanske nästa år när jag går utbildningen och peppar mig lite extra? Det får gärna fler göra om ni har lust, ni skulle inte ångra det en sekund. 

Ha men nästa sommar kanske jag ändrar uppfattning om alla mina livräddarvänner, då kommer jag säkert bli förtryckt och bli kallad mupp under 2 veckor, få extra hårda träningspass och uppgifter... bara för att jag heter Amanda och vet hur allt går till redan. Men jag hoppas nästan på det också, i alla fall en del av mig. Det ska bli spännande o se vad de hittar på för bus. Allt kommer väl vara EXAKT som vanligt ändå... Hoppas min kurs blir lika nice som den i år, om inte bättre. Jag kanske ska vara mer specifik och säga najsiga kursmedlemmar, för det är väl de som gör allt till det det blir, har jag fel? Fan vad jag tjatar, nu ska ja vara tyst!