Idag har jag varit på skattjakt, eller kanske mer rätt uttryckt; studentklänningsjakt och såhär utspelade det sig. Mitt mål var att hitta en klänning från Indiska som jag länge gått och suktat efter, men eftersom den så gärna vill spela svårfångad så fick jag bita ihop och hålla tålamodet uppe. Letandet startade vid 2 då vi fick sluta tidigare från geografin efter en fin redovisning av tjejerna Kimsan och Wikki och första stoppet blev Forum. Där fanns den inte i storlek S som jag behövde, så letandet fick fortsätta. Det blev bussen till stan. Kom och tänka på vägen att man kanske skulle stannat i Sickla när man ändå åkte förbi, men jag har ingen aning om de ens finns Indiska där?Det borde göra det men det får jag ta och kolla upp. Men tillbaka till staden.

Jag kollade på Drottninggatan, Hötorget och PK-huset, men ingen S fanns till synes. Så det blev till att testa en M. Det var en dum idé. Vid den här tiden mådde inte Amanda bra, ont i axlarna som jag alltid får av shoppingrundor, hoppet som fallit i bitar och jag ville bara hem. Och stackars Wiktoria som fick gå där och dras med mig när hon var så snäll och följde med. Nej nu fick det vara nog. Jag åker hem tänkte jag, och det gjorde jag också. Jag satte mig på tunnelbanan mot Farsta Strand och stoppade i propparna i öronen med hög, bra musik. Hade funderat en tid innan om man skulle orka åka till Skärholmen och kika där, men det blev inget alternativ. Fick istället en impulstanke när jag var i Gullmarsplan att gå av och gå en promenad till Globen galleria, för där har de ju en Indiska också... det fick bli sista stoppet med det enda lilla hopp man hade kvar.

Regnet föll över mitt huvud och vinden ilade mellan husväggarna medans jag gick på Arenavägen, jag kollade tunnelbanetidtabellen mot Hässelby för att se när tåget gick tillbaka mot Gullmars. 1 minut. Sedan 3 och sen 7 min. Det ska jag ju hinna till, detta går fort. Jag gick in och irrade runt som om jag letade efter ett gruskorn i en sandlåda. Till min stora förvåning hittade jag detta gruskorn, och inte bara ett, hela tre stycken av dem. Nästa check: storleken. Första; medium, nästa; small och även nästa var small! Vad är detta? Här har jag sprungit runt halva Stockholm för att hitta ett litet exemplar och så håller de på TVÅ stycken! Här gällde det att slå till och jag gjorde det stort med att glömma pin-koden till kontokortet mitt i allt lyckorus... inte så intelligent kanske men det gick ju att lösa på annat sätt. En liten kråka på kvittot sen kunde jag gå därifrån med en klänning rikare och ett antal hundra lappar fattigare. Tunnelbanan hade jag ju missat så det blev promenad tillbaka också, men då med ett glatt humör. Tänk att en liten snilleblixt från min sida kan göra så stor nytta. Man ska följa sin magkänsla, som det sägs.