Dropp



Jag tar tillbaka det där jag sa att oplanerade saker alltid är bäst, de kan även vara sämre än sämst.

Nu har jag gjort en "walk of shame" (som sjuksköterskan Johnny sa) av helt fel anledning, men vad ska man göra när man har legat på sjukhus i dropp 8 timmar när utekvällen slutar illa. Hem måste man ju, och det enda sättet som är gratis är kommunalt. Som tröst får jag tacka att man mår bra igen efter en allergisk reaktion mot okänt ämne. Det är bra att jag passar på att använda frikortet flitigt när man kan! Tyck nu inte synd om mig för det vill jag inte. Det var mer eller mindre självförvållat så jag får "skylla mig själv" antar jag. Better luck next time... Tack till lilla mamma som satt vid min sida hela tiden <3

Om man ser till de positiva sidorna så fick jag ligga och skratta åt mig själv när hela kroppen skakar av sig själv och lite extra underhållning fick vi av en dement dam som klagade på att hon behövde hjälp till sängen för hon kunde inte gå utan att ramla... 3 minuter senare är hon uppe och vandrar igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0