Idag har jag varit på banken. Eftersom jag har sovmorgon på måndagar till klockan 11.45 så passade jag på att åka innan skolan började. Kvart över tio kommer man dit och möts av det mest troliga att möta, kö. På min nummerlapp stod det 162...30 nummer kvar. Det var bara och sätta sig och vänta. En timma senare kom jag därifrån och insåg redan då att jag skulle komma försent till skolan. Men vad gör det, jag har fixat ett nytt kort som skickas på posten imorgon. Tur att man kan ta ut pengar på banken så att man har pengar till studenten på torsdag. Det var dock det sista studiebidraget jag får nånsin så jag får ta vara på pengarna väl. Så nu är jag nöjd och shoppingsugen. Vill någon till stan med mig imorgon?

// Amanda

En söt tjej i rosa kläder
Och svarta leggin's i läder
Går omkring i jeansjacka därtill
Och några halsdukar om du så vill

Enligt dig är livet alltid en fest
Det kan ju hända att man blir VIP-gäst
Eller så sätter du dig på tuben mot Vällingby och tillbaka
Kan inte jag få smaka?

Men livet är inte lätt när det är svårt
Du ska inte ta det så hårt
Med några motargument vinner du lätt
På alla möjliga sätt

Följeslagare i överflöd du har
Som djurens konung, som säger...mjau? 
Jag vill vara med dig ett tag
Det är ju din födelsedag!

<3 Grattis Kim 19 år! <3 

  
 

 


Såhär ser min klänning ut pretty much. Jag känner mig fortfarande nöjd. Nu blir det till att leta efter lite smycken och annat smått jag kan ha till. Men den stora frågan är: Vad ska man ha för skor? Höga klackar eller balleria? Gamla eller nya? Vet inte om fötterna pallar gå runt i klackar en hel dag i regnväder som det tydligen ska bli på studentdagen. Fast det är fint. Jag får argumentera vidare på egen hand...

// Amanda

Idag har jag varit på skattjakt, eller kanske mer rätt uttryckt; studentklänningsjakt och såhär utspelade det sig. Mitt mål var att hitta en klänning från Indiska som jag länge gått och suktat efter, men eftersom den så gärna vill spela svårfångad så fick jag bita ihop och hålla tålamodet uppe. Letandet startade vid 2 då vi fick sluta tidigare från geografin efter en fin redovisning av tjejerna Kimsan och Wikki och första stoppet blev Forum. Där fanns den inte i storlek S som jag behövde, så letandet fick fortsätta. Det blev bussen till stan. Kom och tänka på vägen att man kanske skulle stannat i Sickla när man ändå åkte förbi, men jag har ingen aning om de ens finns Indiska där?Det borde göra det men det får jag ta och kolla upp. Men tillbaka till staden.

Jag kollade på Drottninggatan, Hötorget och PK-huset, men ingen S fanns till synes. Så det blev till att testa en M. Det var en dum idé. Vid den här tiden mådde inte Amanda bra, ont i axlarna som jag alltid får av shoppingrundor, hoppet som fallit i bitar och jag ville bara hem. Och stackars Wiktoria som fick gå där och dras med mig när hon var så snäll och följde med. Nej nu fick det vara nog. Jag åker hem tänkte jag, och det gjorde jag också. Jag satte mig på tunnelbanan mot Farsta Strand och stoppade i propparna i öronen med hög, bra musik. Hade funderat en tid innan om man skulle orka åka till Skärholmen och kika där, men det blev inget alternativ. Fick istället en impulstanke när jag var i Gullmarsplan att gå av och gå en promenad till Globen galleria, för där har de ju en Indiska också... det fick bli sista stoppet med det enda lilla hopp man hade kvar.

Regnet föll över mitt huvud och vinden ilade mellan husväggarna medans jag gick på Arenavägen, jag kollade tunnelbanetidtabellen mot Hässelby för att se när tåget gick tillbaka mot Gullmars. 1 minut. Sedan 3 och sen 7 min. Det ska jag ju hinna till, detta går fort. Jag gick in och irrade runt som om jag letade efter ett gruskorn i en sandlåda. Till min stora förvåning hittade jag detta gruskorn, och inte bara ett, hela tre stycken av dem. Nästa check: storleken. Första; medium, nästa; small och även nästa var small! Vad är detta? Här har jag sprungit runt halva Stockholm för att hitta ett litet exemplar och så håller de på TVÅ stycken! Här gällde det att slå till och jag gjorde det stort med att glömma pin-koden till kontokortet mitt i allt lyckorus... inte så intelligent kanske men det gick ju att lösa på annat sätt. En liten kråka på kvittot sen kunde jag gå därifrån med en klänning rikare och ett antal hundra lappar fattigare. Tunnelbanan hade jag ju missat så det blev promenad tillbaka också, men då med ett glatt humör. Tänk att en liten snilleblixt från min sida kan göra så stor nytta. Man ska följa sin magkänsla, som det sägs.

Bloggfoto från Royal Republic och jag är med på ett hörn.

// Amanda

När det är festivaltider kan det inte vara annat än bra väder!

Det fick vi gott om också, och eftersom det är bara början på sommaren än så länge så har man ju inte vant sig vid att solens strålar är starka,och om man då sitter i solen hela dagen utan solskyddsfaktor så sätter det sina spår. Jag har bara mig själv att skylla. Det var totalt värt att vara där i allafall. Jag satt med Emelie och Sandra på en filt en bit ifrån scenen och njöt av härlig musik, solsken och flera burkar läsk. "Man måste ju dricka nånting..."

Några artister som spelade var The Carnivales, Isac Strand (skönt reggae-gung), Her Bright Skies och till sist Royal Republic. Det var väl mest för det sistnämnda som jag var där, grymt band som vet hur man tar hand om sina fans! Vi stannade kvar backstage efter spelningen och snackade lite, tog bilder och fick autografer på våra ben. Sandra hade turen att få tag på en trumpinne till och med. Är det meningen att man ska bli lite avundsjuk nu? Jag ska avsluta med att tacka för det fina vädret och alla nyfunna band som kan vara värt att börja lyssna på hädan efter. Det blir fler och fler konkurrenter! Nu ska ja sluta snacka och låta mina bilder prata för sig själva. See U Soon!

                             
     
  

Her Bright Eyes:

   
     

Royal Republic (RR): 

      
   
    



   

Jag håller för tillfället på och fixar in lite bilder från gårdagen så ni kan se hur trevligt jag hade det i solen. Men ni får tyvärr vänta en liten stund till. Men den som väntar på något gott...

Amanda

How Far We’ve Come (i ny tappning)

Songwriters: Cook, Kyle; Doucette, Paul; Thomas, Rob; Yale, Brian… och nu Amanda, B också.

Waking up at the start of the end of the world,
But I thought it was just like every other morning before,
Now I wonder what flaket is going to mean if it's gone,
The cars are moving like a half a mile an hour
And I started thinking ‘bout the passengers who will wave goodbye
Can you tell me what was ever really great about them all this time?

I believe the studentdrömmar is burning to the ground
Oh well I hope we're gonna save them
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come
Well I believe it all is coming to an end
Oh well, I guess, we're gonna pretend,
Let's see how far we've come
Let's see how far we've come

Started crying and I couldn't stop myself
Flaket could be gone, gone, klassen, it's all gone
Now it's over for me and it's over for you

Hello
Hello
Hello

Jag dedikerar denna version till min kära klass i hopp om stöd. <3

Amanda

NU LACKAR JAG!!!

När allt verkar gå så bra krashar allt igen. Jag trodde att vi i SBMLT hade haft nog med problem! Nu fick jag höra att vi kanske inte får hyra vårat flak som vi har betalat för, och vad fan hade de tänkt att vi skulle göra då? Det är inte det lättaste att hitta ett ledigt flak nu så här nära studenten. Ojojoj vilken tur att jag inte var i skolan idag, jag skulle få ett utbrott som inte duga. Jag ska prata med Malin imorgon och om det inte går att göra något åt detta så ska de få med mig att göra! Och en sak ska jag säga, man vill inte bråka med familjen B! Stämning och rättsal väntar om de inte fixar detta åt oss till studenten... Bara en varning.... 

Amanda & Co

Även idag har det varit fint väder och det har firats med glass i stora lass och lektion utomhus! Yeay det är tur att man har så snälla lärare ibland. Och ännu bättre blir det för imorgon ska vi sitta ute och måla av varandra på bildlektionen, så det lär bli lärorikt och kommer väl till pass. För vi vet ju vad som händer nästa vecka...
Eftermiddagen har jag varit med bror min, vi har sorterat kulor i tusen. Det blev tre påsar; en med bara fina, en med vanliga och en med "knockade" (glöm inte att uttala k:et där) kulor, de som man spelar med så att säga. Vi blev nöjda med resultatet tillslut. Nästa stopp: bygga korthus! Trots all qualitytime jag lyckats spendera med Charlie har jag hunnit med och städat mitt rum och satt upp två affischer på min dörr. Fint blev det och finare kommer det att bli. Jag känner mig rätt nöjd och glad även om man är förkyld, fast det där tar jag tillbaka. Vi låtsas som om jag inte är sjuk så blir känns det inte lika jobbigt. Jag avslutar stort med följande... 








Amanda

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men det blev bra! Till en början iallafall...
Mycket folk kom för att vara med om den stora händelsen och man kände som sagt igen de flesta. T-shirts såldes, folk minglade järnet och baren var smockad. Alla väntade på samma sak; spelningen. Och den blev lite annorlunda denna gång. Med inlånade musiker som synth, sax och kör så blev det en show vi aldrig sett förr, och visst var det bra. Tyvärr spelades bara tre låtar. Sedan bar det av nedåt till Debasers nedervåning och här stupar det... det är 20 års gräns och jag, Alex & Co går därifrån för att hitta ett annat place... vad jag inte tänkte på var att det skulle kanske gå att fixa in oss genom våra kära kontakter, men icke. Det får jag höra att Emelie och Elin var så smarta att lista ut. Så där stod vi, där inne var dem. Så där gick vårat partyhumör i botten och gick inte att fixa mer än att åka hem tidigt på en fredagkväll. Surt. Men jag är stolt över grabbarna att de lyckats komma såhär långt och väntar på kommande framsteg... Rock on!

Bilder från Releasen:

  
  

Amanda

Min skiva var grym, och åter GRYM! Det enda jag blev lite besviken på var att några av mina vänner inte dök upp, men det är väl deras förlust så att säga. Ni missade verkligen något! Kvällen började med middag med föräldrar och familj åt alla håll och kanter och röjet började smått redan nu. Bordet bakom oss var riktigt taggade på låten "Lambo" och snart fick vi alla smaka på en dänga. Maten var riktigt god enligt mig; Tomater (haha) till förrätt, kyckling och potatis som varmrätt och till sist glass med jordgubbar och hallon som efterrätt. De där hallonen hade de i och för sig kunnat tagit bort... Jag var för övrigt utklädd till "Den onda lilla sjöjungfrun" och kände att jag lyckades ganska bra med det, succé!... vågar jag säga det? När efterinsläppet började gick alla igång på högsta växeln och det blev partaj så det stod härliga till! Jag tror att ja mest sprang runt och fotade lite random folk, men så ska det va! Jag hade en trevlig tid och jag hoppas ni andra hade det också. Tack alla som kom!

oOo Amanda oOo

Solen skiner till skillnad från igår och jag sitter och njuter på balkongen med bra musik i öronen. Detta kallar jag bra återhämmtningsmetod från gårdagens festande, börjar kännas bättre och bättre. När man ändå sitter här och inte har så mkt mer för sig än att sitta och kolla ut över grannskapet så kan man inte låta bli att granska dem lite extra. Mina grannar är lite annorlunda och utmärker sig gärna på sina egna sätt.

I huset mitt emot mig, på andra sidan gröna plåttaket bor ett par som alltid, ALLTID har persiennerna nerdragna, dag som natt. Bor de verkligen kvar där för jag ser dem ju aldrig. Vad har de för sig? Börjar få inbillningar om att de är vampyrer som inte tål solljus och är därför ute på natten och jagar bortsprungna små ekorrar.

Precis intill bor en familj som endast vaknar till liv på vintern runt juletid. Hur jag vet det är därför då sätter de upp en ljusslinga på balkongen som man får epilepsianfall av! Bokstavligt talat. Att vi fortfarande lever efter alla dessa år är värt nobelpriset. Men jag säger då det, om det kommer upp nästa vinter också så kommer jag och mamma smyga dit en mörk natt och slita ned allt och begrava på det minst anade stället. Den slingan ska aldrig få se dagsljus igen!

Sen har vi huset bredvid mitt, där en man högst upp inte har något liv utan sitter på balkongen varje kvart och röker en cigg eller två. Och under han bor en barnfamilj som måste vara de enda som gör lite ljud ifrån sig. En fin sommarkväll och man hör dem käka på balkongen, och det är trevligt tycker jag. Woho mitt kvarter lever! När vi kommer till mitt eget hus så är det enda jag ser den stora terassen nedanför som man är smått avundsjuk på, och på den fina grannhunden förstås. Om jag inte var allergisk skulle jag vara dennes bästa vän! Om den gick med på det förstås.

oOo Amanda oOo

Såhär kan det komma att se ut på ett ungefär imorgon kväll... men vad gör svamparna där?
Ska man inte vara lite mer diskret med sånt?

Bilder från min vän Amandas skiva:

   
     

oOo Amanda oOo

                    
              


Jag kom på ett tema till slut iallafall; "Jag kommer precis ifrån bröllopet", så med en vit klänning med diadem och slöja var man fit for fight så att säga. Det blev en rätt lugn kväll med tanke på att man hade skola dagen efter, men jag lyckades återuppleva fredagens/lördagens shotande innan vi begav oss hemåt. Bra/Dåligt? Har inte den blekaste. Som vanligt har jag den turen att få sällskap av någon random onykter människa på hemvägen. Jag fick en känsla av att hon ville att jag skulle ta hand om mig med tanke på alla konstigt folk som röjer på gatorna. Fick nämligen höra det ett tiotal gånger. Det var tydligen annat på hennes tid då det inte var lika brutalt. Efter en lång lektion i självuppskattning och hälsa så hoppade jag av bussen och kom i säng vid 02.00, lagom sent denna gång. Inte alls som lördags då jag kom hem en aning senare efter en hel utekväll och efterfest på det. Nej nu trappar jag ned lite tills på måndag.

Denna skoldag har varit lika lugn som alla andra nuförtiden. Även fast vi fick hemprov i religion så känns det inte alltför jobbigt. Lunchen spenderades på Donken i Sickla, för ingen vill ju ha fisken som serveras i skolan, och sen fick vi se vår kära teaterklass spela upp sin pjäs Hamlet. Nästa stopp var Panduro och Buttericks där jag har hittat en peruk jag vill ha! Måste ha! Mamma är inte så positiv till det men hon förstår inte förtjusningen med peruker. Btw så laggar min mobil så blir inte förvånad om den dör vilken dag som helst nu. Jag tror den sörjer för att Wiktorias mobil har slutat fungera, så den vill ta självmord... Om så är fallet vill jag inte vara med längre!

oOo Amanda oOo